Bosätter mig i SF!!
TILLBAKA till vardagen igen. Det känns sådär faktiskt, men jag antar att det blir bättre när skolan dragit igång på riktigt.
Min semester på ca två veckor var heeeeelt fantastisk! Till att börja med var det San Francisco i en vecka, och vilken stad!! Jag är helt lyrisk över SF och kan helt klart tänka mig att bo där i framtiden. Jag snurrade runt och bara njöt av atmosfären. På min födelsedag hade Katie varit och köpt våffla och glass till frukost, sen åkte vi på vinprovning i Sonoma Country och på kvällen var det middag med min vän Anna från Kalmar och hennes pojkvän. Jag hoppas verkligen att det inte dröjer allt för länge innan jag återvänder dit!!
1. Det är så fiiint! 2. Hittade till Beach Side, sjukt härligt att andas havsluft. 3. Golden Gate park. 4. Födelsedags-picknick!
Sen var det dags för Las Vegas i fem (!) dagar. Jag kom dit på ondagskvällen och Malin skulle komma onsdag natt. Men det visade sig att hennes plan från Chicago blev inställt, så jag fick sova själv på hotellet och hon ensam på ett hotell i Chicago. Tidig torsdagsmorgon dyker hon upp och vi kan "göra stan". Det är minst sagt en intressant stad måste jag säga. Jag har aldrig sett så många korta klänningar på ett och samma ställe, folk dricker alkohol på gatorna, bachelor-partys var överallt och det var varmt! Bosatt i Oregon där solen visar sig 10 dagar om året (jag har absolut ingen grundläggande fakta för det), blev det en chock att gå på gatan med sol i ögonen. (Det är inte ett sammanträffande att många vampyr och läskiga filmer spelas in i staten Oregon då det är regn, grått och få soldagar här). Trots väderomväxling njöt vi och kunde förundras över vilken miljö vi befann oss i. Vår plan var att göra någon utflykt utanför själva Vegas, men med sena nätter och sovmorgonar beslutade vi att vi inte hann med sightsing...dessutom var det väldigt dyrt att göra tourer. Det var ju inte en skitbillig semester i övrigt, så nu lever jag precis som i Kalmar under resten av April månad - fattigt.
Min semester på ca två veckor var heeeeelt fantastisk! Till att börja med var det San Francisco i en vecka, och vilken stad!! Jag är helt lyrisk över SF och kan helt klart tänka mig att bo där i framtiden. Jag snurrade runt och bara njöt av atmosfären. På min födelsedag hade Katie varit och köpt våffla och glass till frukost, sen åkte vi på vinprovning i Sonoma Country och på kvällen var det middag med min vän Anna från Kalmar och hennes pojkvän. Jag hoppas verkligen att det inte dröjer allt för länge innan jag återvänder dit!!
1. Det är så fiiint! 2. Hittade till Beach Side, sjukt härligt att andas havsluft. 3. Golden Gate park. 4. Födelsedags-picknick!
Sen var det dags för Las Vegas i fem (!) dagar. Jag kom dit på ondagskvällen och Malin skulle komma onsdag natt. Men det visade sig att hennes plan från Chicago blev inställt, så jag fick sova själv på hotellet och hon ensam på ett hotell i Chicago. Tidig torsdagsmorgon dyker hon upp och vi kan "göra stan". Det är minst sagt en intressant stad måste jag säga. Jag har aldrig sett så många korta klänningar på ett och samma ställe, folk dricker alkohol på gatorna, bachelor-partys var överallt och det var varmt! Bosatt i Oregon där solen visar sig 10 dagar om året (jag har absolut ingen grundläggande fakta för det), blev det en chock att gå på gatan med sol i ögonen. (Det är inte ett sammanträffande att många vampyr och läskiga filmer spelas in i staten Oregon då det är regn, grått och få soldagar här). Trots väderomväxling njöt vi och kunde förundras över vilken miljö vi befann oss i. Vår plan var att göra någon utflykt utanför själva Vegas, men med sena nätter och sovmorgonar beslutade vi att vi inte hann med sightsing...dessutom var det väldigt dyrt att göra tourer. Det var ju inte en skitbillig semester i övrigt, så nu lever jag precis som i Kalmar under resten av April månad - fattigt.
1. Personal shopping dressingroom inne på Top Shop. 2. Caesars Palace. 3. Vegas på natten sett från Stratosphere Hotel (där vi bodde).
DOCK gick vi på en show i Vegas, "det måste man ändå göra" tänkte vi. Första valet var en Cirque de Soleil men den var pissdyr, så vi hittade det billigaste som var "Australian Bee Gees". KUL! tänkte vi och eftersom Bee Gees ändå gjort några fräna discohits lär det vara bra. Elleeeeer?
Vi kommer in i en liten liten lokal på det trashigaste hotellet på hela Strippen. Vi sitter väldigt nära scen. Det blir mörk, publiken klappar lite nervöst, och BOOM! ut kommer tre snubbar och de ser PRECIS ut som Bee Gees! Publiken jublar och just när lampor tänds i lokalen inser jag och Malin att vi är de enda som är födda senare än 1960. Det var väl bra musik och de gjorde ju ett bra jobb som Bee Gees, men alla repliker var så inövade och vi har aldrig känt oss så missplacerade...vad ska vi svara när de på scen ropar ut: "Sooo, you remember the 70's!!"? Gräddet på moset är när sångaren knallar ner i publiken och hälsar på folk, ni vet han tackar för att de har kommit till deras show, och han kommer fram till mig och bjuder upp mig till dans. Uppfostrad som jag kan vara sa jag "Tack, men nej tack", och glad är jag för han bjuder upp en annan tjej och tar med henne på scen. Efter showen var vi i akut behov av drinkar, så vi tog löpet till Cosmopolitan där vi fick de bästa drinkarna i stan.
Hemresan blev rätt intressant. Kortfattat: Går upp 4am, flyget avgår 7.15. Malin mår lite dåligt. Jag somnar innan flyget lyfter, blir väckt av mannen som sitter i gången och upptäcker att Malin inte är på sin plats. Längst bak i planet ligger hon och mår asdåligt. Sista 40 min måste hon sitta på sin plats, jag ber mannen i gången flytta in på min plats vid fönstret så Malin kunde sitta längst ut. Mannen har klaustofobi och känner att han börjar få panik. Scenario: Malin till vänster som gråter av magsmärtor och har feber, man till höger som börjar bli spattig. Börjar prata om allt och ingenting med mannen för att lugna ner honom, och det fungerade bra. Landar, sjukvårdspersonal kommer in och rullar ut Malin på en stol och sen åker vi till sjukhuset i Portland. Jag får guidad tur av ambulansföraren medan min vän ligger i bak och kvider då hon är livrädd för nålar. På ER delas det ut morfin och ultraljud genomförs. X-antal timmar senare kan vi ta taxi till flygplatsen, hämta ut bagaget, vänta en timme på att våra rumskompisar ska komma. Hemma i Monmouth 19:30 istf 13-ish.
Den som läser detta har redan slutat läsa kan jag tänka mig, men nu ska jag försöka gå tillbaka till vardagen här i småstaden. Jobbigt när man fått mersmak efter storstäder...men det bär av till Portland snart igen för Miike Snow!!
Hej då!
DOCK gick vi på en show i Vegas, "det måste man ändå göra" tänkte vi. Första valet var en Cirque de Soleil men den var pissdyr, så vi hittade det billigaste som var "Australian Bee Gees". KUL! tänkte vi och eftersom Bee Gees ändå gjort några fräna discohits lär det vara bra. Elleeeeer?
Vi kommer in i en liten liten lokal på det trashigaste hotellet på hela Strippen. Vi sitter väldigt nära scen. Det blir mörk, publiken klappar lite nervöst, och BOOM! ut kommer tre snubbar och de ser PRECIS ut som Bee Gees! Publiken jublar och just när lampor tänds i lokalen inser jag och Malin att vi är de enda som är födda senare än 1960. Det var väl bra musik och de gjorde ju ett bra jobb som Bee Gees, men alla repliker var så inövade och vi har aldrig känt oss så missplacerade...vad ska vi svara när de på scen ropar ut: "Sooo, you remember the 70's!!"? Gräddet på moset är när sångaren knallar ner i publiken och hälsar på folk, ni vet han tackar för att de har kommit till deras show, och han kommer fram till mig och bjuder upp mig till dans. Uppfostrad som jag kan vara sa jag "Tack, men nej tack", och glad är jag för han bjuder upp en annan tjej och tar med henne på scen. Efter showen var vi i akut behov av drinkar, så vi tog löpet till Cosmopolitan där vi fick de bästa drinkarna i stan.
Hemresan blev rätt intressant. Kortfattat: Går upp 4am, flyget avgår 7.15. Malin mår lite dåligt. Jag somnar innan flyget lyfter, blir väckt av mannen som sitter i gången och upptäcker att Malin inte är på sin plats. Längst bak i planet ligger hon och mår asdåligt. Sista 40 min måste hon sitta på sin plats, jag ber mannen i gången flytta in på min plats vid fönstret så Malin kunde sitta längst ut. Mannen har klaustofobi och känner att han börjar få panik. Scenario: Malin till vänster som gråter av magsmärtor och har feber, man till höger som börjar bli spattig. Börjar prata om allt och ingenting med mannen för att lugna ner honom, och det fungerade bra. Landar, sjukvårdspersonal kommer in och rullar ut Malin på en stol och sen åker vi till sjukhuset i Portland. Jag får guidad tur av ambulansföraren medan min vän ligger i bak och kvider då hon är livrädd för nålar. På ER delas det ut morfin och ultraljud genomförs. X-antal timmar senare kan vi ta taxi till flygplatsen, hämta ut bagaget, vänta en timme på att våra rumskompisar ska komma. Hemma i Monmouth 19:30 istf 13-ish.
Den som läser detta har redan slutat läsa kan jag tänka mig, men nu ska jag försöka gå tillbaka till vardagen här i småstaden. Jobbigt när man fått mersmak efter storstäder...men det bär av till Portland snart igen för Miike Snow!!
Hej då!
Kommentarer
Postat av: Alexandra
Men det är ju helt sjukt att varken du eller jag kan ha normala, smidiga flygturer! Slår liksom aldrig fel!
Postat av: Felicia
Låt mig gissa, hette hotellet Bill´s?
Jag e oxå helt kär i SF, fantastisk stad! Bara att den är hotad av att gå under så min moster valde ta sitt pick och pack å flytta därifrån... passar mig väldigt obra.
Låter som en härlig resa i alla fall! Hoppas ni är friska å krya nu. Snart kommer du ju hem, full fart!
Postat av: My
@ Al: I KNOW! Varför?? Mitt plan till SF var försenat 3 h oxå...haha
@ Fellan: Vadå gå under?? Jag ska ju BO där! Du är iaf välkommen när du vill, så fort jag bosatt mig ;) Och vårat hotell hette Mirage.......NAAT. Stratosphere, den billigare varianten.
Trackback
